8. Diner och soaré förflyta hunnit och sången slutat, dansen likaså, fruntimmerna man högst charmanta funnit, supén kritiken hunnit genomgå, de sista underkjortlarna försvunnit, som flockiga små skyar i det blå, och allt vad glänsande salongen hyste var litet lamp- och månsken än, som lyste. 9. En dag, vars fröjd fördunstat, liknar just ett glas champagne när pärlorna förflugit och drycken duvnat efter sin förlust; den liknar ett system, dit tvivel smugit, en sodaflaska, vars kolsyremust igenom korken sig till hälften sugit, en våg, som blivit efter från en storm och rullar livlöst fram sin döda form, 10. ett opiat, som ger en dålig ro, ett... nej! den kan blott med sig själv jämföras, ty mänskosinnet låter ej, må tro, sin stämning uti metaforer snöras; det är med det som tyrisk purpur: ho vet nu, hur denna blandning skulle göras? Om det cochenille var, eller musslor blott? — Må tyranniets röna samma lott! 11. Att göra stor toalett ger misshumör — och efteråt! Då kan ens nattrock vara en Nessusdräkt, som tankar återför som bärnsten gula, om än mindre klara. »En dag förlorad!» utbrast Titus. Hör: så mycket som ni nu kan minnas bara av edra dar och nätter (jag ej minst) hur många, säg mig, räknar ni som vinst? 511