Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24. På slutet tog sig skuggan goda stunder,
men så försvann den — vart? Det var ett stort
gemak, och såtillvida intet under
att munken kommit undan som han gjort,
och dörrar, där på fysiskt givna grunder
en kropp försvinna kunde lätt och fort;
men fåfängt sökte Juan eftersinna
i vilken av dem spöket tyckts försvinna.
25. Han stod förlamad — tycktes honom som
en mänskoålder mest — och bara spände
sitt öga åt det håll, där spöket kom
ifrån, till dess hans sinnen återvände.
Han skulle trott han hade drömt det, om
han icke vakat, som han tydligt kände;
nå, hur det var, så gick till slut vår vän
— sin halva kraft berövad — in igen.
26. Där var allt som förut. Hans vaxljus brann,
och det ej blått, som ljus som lysa sedigt,
på vilka andesken slår gruvligt an;
han sina ögon gned och såg ju redigt,
tog upp en gammal tidning som han fann
samt läste obehindrat där, och ledigt,
en skarp artikel för att kungen snärta
och så en puff för »n o n plus ultra svärta».
27. Det hade avgjord lukt av denna värld,
men darrande ännu han dörren lyckte,
och sedan han fått av sig all sin flärd
— det gick ej fort — han närmre sängen ryckte;
där gömde han sig i sin huvudgärd,
men synen följde honom, som han tyckfe,
och fast hans fantasi ej domnade
gick det därhän dock att han somnade.
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0525.html