40. Ifrån att tveka med ett obeskrivligt behag — en ny magi hos dessa små som anse litet fjäs oeftergivligt — begynte Adeline sin harpa slå, med sänkta ögon först, men sedan livligt, och sjöng, den hulda, sin ballad också med en naturlighet, dess mer behaglig som den visst ingalunda är alldaglig. l.Tag dig i akt för munkens makt sin gäng han i slottet har och mumlar därvid kring midnattstid sitt »A v e» från svunna dar. Det gick så till att Amundeville på klostret händer bar och drev till slut munkhopen ut — men en av dem blev kvar. 2. Då kyrkans jord, på kung Henriks ord, han till världsligt frälse tog, då med svärd i hand och fackla i brand han lärt de vördige fog, en enda själ gick fri likväl, blev kvar uti Herrans hus, där vankar den som en skugga än, fast aldrig i solens ljus. 3. Men om till gott eller ondo blott det känner icke jag; men håller till hos Amundeville gör munken natt och dag. Det sägs, att sträng vid lordens säng han bröllopskvällen står och tassar förvisst kring hans sotsäng sist, men vet ej av en tår. 519