4. I sorg han möts när en arving föds, men hota onda ting och ofärd blott de ädla skott går han förnöjd omkring; man ser hans gestalt, men det är ällt, dock händer det någon gång man skymtar en prick, en färglös blick, inunder hans kapuschong. 5. Tag dig i akt för munkens makt när sin vanliga rund han gör ett par tre varv kring sitt plundrade arv, sitt klosterarv, som hör Amundeville om dagen till, men munken nattedags — det glömmer ej den yngsta lakej, hur väldiga det dracks, 6. Om han i fred får gå sin led var viss att han skrida skall i kapuschong sin tysta gång som dagg över grönan vall. Vadhelst också han mena må — om illa eller väl — och vad han ber, så tillhör er att bedja för hans själ. 41. Hon teg. Och tonen under hennes händer dog från de spända senor' sakta bort. Det vart en paus bland gäster och bland fränder — som alltid efter sång — men den blev kort: man ville fram, förstår sig, en i sänder, med komplimanger av sedvanlig sort för röst, metod och uttryck — vad de väna omöjligt vilja tro att de förtjäna; 520