42. Skön Adeline tog som en bagatell den där talangen, den åsidosatta, det var ett tidsfördriv i eget tjäll, åt vilket hon för ro skull kunde skatta, fast utan alla anspråk, för en kväll (och dock med anspråk, det var lätt att fatta); men mellanåt hon folk en provbit unde på vad hon — om det lönte mödan — kunde. 43. Det där (och dylikt har väl ofta mött er) var — tillgiv mitt pedantiska citat — att trampa Platos högmod under fötter med större högmod än en cynisk gnat, som tänkte göra (vad som också stött er) den vise filosofiskt desperat allt för hans matta, fast som »attiskt bi» han läskade sig med sitt reparti. 44. Så skuddade hon av sig någotnär — med sin metod att bagatellisera det, varav dilettanten gör affär — det halva virtuosskap folk prestera; ty att det oftast något dylikt är vet var och en som nödgats persvadera miss Den och lady Den och Den (sak samma!) traktera gästerna och — söta mamma. 45. 0 aftnar med er duo och er trio, ert observerande, er hala ton, er »Mamma m i a» och er »A m o r m i o» och »T a n t i p a 1 p i t i» hos var person, ert »L a s c i a m i», ert smäktande »A d d i o» hos vår så musikaliska nation, som, när det välska kvittrandet förlamas, kan kackla portugisens »Tu mi chamas»! 521