50. Såvitt jag hört, var hon ej alls poetisk, fast hon en gång setts läsa »The B a t h Guide» och »H a y 1 e y’s T r i u m p h s», som i sympatetisk själsstämning gripit henne utan hejd, emedan skalden skildrat där, profetisk, vad hon från det hon gift sig haft för fejd: mest älskade hon verser i biljetter samt »b o u ts-ri m és» och artiga sonetter. 51. Det bleve svårt att ge en klar benämning åt Adelines försök att med sin sång sondera arten utav den förstämning som höll don Juan i ett synbart tvång. Kanske hon ville bota hans beklämning med litet gäckeri för denna gång, kanske hon önskade hans skrock befästa — men varför, lämnas osagt än, min bästa. 52. Det hade dock till påföljd mycket riktigt att Juan återvann sin harmoni och självbehärskning, vad som är så viktigt om man på tonen akta vill: vari ni aldrig kan förfara nog försiktigt för att ej stöta vår gynokrati, som fordrar att ni skall med modet hyckla, det må predika eller cyniskt gyckla. 53. Av samma orsak sökte Juan hämta sig efter hand, så gott det ville gå, samt driva gäck med dylikt skrock, och skämta. Då tog sig hertiginnan för också att, även hon, i samma klocka klämta, men ville i detalj ha reda på den där svartbrödramunkens sätt och funder vid ättens giftermål och sista stunder. 523