62. En nystfot i en flaska undran väcker, man kan ej fatta hur han kommit dit, och som jag ej är fysiker, så räcker jag mitt problem åt gissugt folk med flit, vill, utan att jag domkapitlet väcker, allenast nämna, att konstable Nit nyss till lord Henry, domaren i länet, fört denna tjuvskytt på naturdomänet. 63. Fredsdomarn har att lysa fred beständigt mot flick- och villbrådsjakt av alla slag för folk som ej ha fått licens behändigt; och knappt i något fall, med undantag av onera att driva in nödvändigt, är det så svårt, som där, att skipa lag: att akta rapphöns och en vacker tärna hos domarn kräver en förslagen hjärna. 64. Där stod förbryterskan, så blek som krita, fast eljest rosenröd om kind, som få, så röd som våra damer äro vita, åtminstone då de ur bädden gå. Till ingen kunde hon sitt öga lita och blygseln gjorde henne vit också, hon visste icke bättre, stackars tossa — det är blott »gens de qualité» som blossa. 65. Bäst hon med sänkta ögon stod, men täcka, så samlades en tår i ögonvrån, den med sin näsduk hon försökte räcka, men kunde icke få den därifrån. Hon sökte icke att intresse väcka, var ej nog fräck att möta hån med hån, men stod i tålig, darrande förbidan att bli förhörd, och såg siig knappt åt sidan. 526