66. Ät var sitt håll de skilda grupper gått, ur sikte för de rena lamm i salen: juristerna ett biblioteksbord fått, djur och tjuvskyttar plats vid förstusvalen, konsthandlarn och byggmästarn hade brått med sina göromål (som generalen som skriver en rapport från en batalj) samt kråmade sig var åt sin detalj. 67. Hon stod i ett sessionsrum, stackars flicka, då Nit, för socknens sedlighet en träl, höll tal om (i sitt hat till allt slags »dricka») en väldig mugg anständigt »double a le»; hon trodde domarn skulle finna skäl att bud på henne, stackars liten, skicka och spörja efter — vad en jänta har så svårt att komma fram med — barnets far. 68. Ni ser, lord Henry hade nog med göra, om ock man stall och hundar undantar. Från köket fick man också brådska höra, ty den som stora gods på landet har, med rang och ämbetsställning, måste föra ett gästfritt hus och ha »mottagningsdar», där folk gör skäl för sig med kniv och gaffel om än där ej precis är »öppen taffel». 69. Där kommer två tre gånger varje månad objuden (»generel invitation») var gentleman i orten, ung som grånad, och gottar sin förnämliga person vid bordet, lika livad som förvånad av stora världens vin och samtalston; det Isthmus, som förenar dem, är talet om föregående och nästa valet. 527