78. Men jag har brått, jag. Där var stor bankett, varpå vårt Albion sådant värde sätter, som skulle tråg med mat på något sätt förtjäna att beundras vid lampetter! Nå, där var stor bankett, och trångt och tätt och stekhett, men i stället kalla rätter, alls ingen trevnad, mycken etikett och ingen enda i sitt esse rätt. 79. »T h e s q u i r e s» förtroligt stela, herrar lorder förnämt nedlåtna, deras ladies söta, lakejerna i sina galabårder i bryderi att lagom ödmjukt sköta serveringen, men ändå enligt ordres ta sig — som herrskapet — i akt att stöta, ty dräng och herre kunde, som de visste, om sina platser eljest lätt gå miste. 80. Där voro djärva jägare, och kvicka, som hade underverk till koppel rent, och septembrister med, ur stånd att klicka, som stego tidigt upp, men läto sent rapphönsen sig i stubben undansticka; massiva prostar, som ej togo klent med tionde, och andans män med färre bordsböner än bordsvisor åt vår Herre. 81. Där voro glada junkrar samt — o ve! — stadsherrskap, nödgade att gröna ängar för sina kära gatustenar se samt klockan nio lämna sina sängar! Och si! den dagen ville slumpen ge åt mig till granne en av Cleri drängar, den lustige marktschreiern Peter Kraft, den värsta skramla jag i örat haft. 530