82. Jag kände honom i hans Londondar som »Lebensbruder» i adjunktsrock redan, vars minsta infall applåderat var tills han ett fett och sumpigt prästgäll sedan (Försynens godhet är bra underbar, • som alltid har en balsam kvar åt svedan!) fick, för att tas med hin i Lincolnshire, där han fick leva som en sorglös squire. 83. »Witz» och predikan smälte nu ihop, men det var rakt förspillt ibland morasen hos folk i frossor står ej »Witz» i rop. Man lyssnat till hans infall vid kalasen, de tecknats upp på plån vid fyllda stop, men nu kom stackars prästen ur extasen där han ej med ett klumpigt skämt, och platt, ur massan kunde dunka fram ett skratt. 84. Det sägs: »En drottning och en fattig f-n är skillnad på», nej! var (det vuxit mera med tistlar senast på den förstas ban — men det få vederbörande rangera), och skillnad är »på biskop och kaplan» och skillnad är på silverfat och lera, som på en engelsk biff och Spartas grå buljong — fast hjältar närts vid bägge två; 85. men bland skiljaktigheter sorn vi finne är den emellan land och stad till slut den, som den största motsats sluter inne, och företräde har då absolut den sista för ett tankefattigt sinne, vars hela lust och ävlan blott går ut på egen fördel eller egen ära, som ligga alla klasser lika nära. 531