86. Men »en avan t!» Man lider ej som kär kalas, med mycket folk, fast pulsen bränner när man vid små bord sitter henne när; ty Bacchus, liksom Ceres, (vad ni känner ifrån er glosbok) införlivad är med Venus, som av dessa sina vänner fått tryffel och champagne. Hon måtta vill, men mycken fasta råder hon ej till. 87. Det var en trumpen, trög och tråkig taffel och tankspridd satte Juan sig i hast på första stol-, som om det spelats raffel, och blev där sittande som naglad fast; där var ett slamrande med kniv och gaffel, han märkte intet förrän med ett vasst humör en Quidam en bit fisk begärde (en bön, två gånger lämnad i sitt värde). 88. Men tredje gången, då han till sin skräck såg alla läppar krusas, skall man veta, blev Juan röd och vit på samma fläck —- ty ingenting kan så en klok man reta som det att bli beledd utav en gäck — och utan att det minsta sönderbeta skar han så häftigt till, och djupt också, att grannens andel vart en halv »t u r b o t». 89. Det var ej illa passat i det hela, då supplikanten var en amatör; men andra åter, vilka måste dela på återstoden, fattade humör. Att lordens gäst till den grad kunnat fela och själv ej kunna redogöra för beloppet utav havrens prisfall senast berövade hans nåd tre röster genast. 532