98. Det skapar novellister och aktörer samt, om ej vist folk, folk utav chimärer, poeter, diplomater och dansörer, habila, om ej stora, finansiärer med goda gåvor som deklamatörer liksom vår tids skattkammarekanslerer, som, medan skuld på skuld de dristigt välva, med sina siffror stå som nollor själva. 99. De kunde mycket flinkt bevisa, de, att två och två gör fem; i stället skriva de sonika att fyra gör oss tre — det syns av vad de ta och vad de giva. Skuldsänkningsfonden de tillgodose, men den är bottenlös och lär så bliva, ett hav, som allting vad det fått fördränkt, men vad som sjunkit — ej är skulden sänkt. 100. Fitz-Fulke var lycklig, som ej måste skatta med ljuva leenden, som Adeline, för väluppfostrad, för att öppet skratta åt folk, såg hon dock med förhållen min det löjliga på stund, och det besatta — en honung just för fashionabla bin, med vilken deras elakhet förströr sig, och det var detta hon nu hade för sig. 101. Och dagen skred, man lät från bordet duka, så vart det kväll, bjöds kaffe, spändes för, så negs till avsked, som fruntimren bruka på landet, där man många omsvep gör, så bockade sig herrarna ödmjuka och i ett övermåttan gott humör, tack vare mat och värd — samt dessförinnan förtjusta allra mest i fru värdinnan. 535