Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106. Sant nog, han såg Aurora liksom gilla
hans tystnad, den hon visst tog miste på
och ansåg för den aktning, som så illa
frånvarande tillgodonjuta få —
och undersökte gjorde ej den lilla.
S å mycket märkte Juan i sin vrå,
där han i övrigt tankspridd satt och drömde,
och vad han såg han genomlycklig gömde.
107. Det gagnet kunde han med rätta skriva
på spökets räkning, att han tystnad lärt,
som skulle en så lycklig orsak bliva
till bifall från ett håll som var så kärt.
Aurora tycktes riktigt återliva
en känsla, som han ej på länge närt,
en gudars dröm, men en av dessa rika
som räcka till åt denna jord tillika:
108. en syn för högre ting, och mera skära,
en himmelsk blindhet för vad man förstår
med världen och de ting man där får lära,
en sällhet, vilken större näring får
av blott en blick, än av all glans och ära
som eggar människan vid äldre år,
men hjärtat ur sitt tysta centrum rycker
som samma gång en annans innelycker.
109. Ja! gråt »At ut rav KvdeQStav» den
som h a r ett minne och som haft ett hjärta,
ty hennes stjärna avtar fort igen
liksom Dianas, till vår djupa smärta;
Anacreon blott förstod som gubbe än
att hålla Cupidonerna alerta,
men hell dig dock — trots långa ögonblicks
förtretar — Alma Venus Genetrix!
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0547.html