36:e st. <poem>”Vet ni ej om svartbrödramunken heller?”</poem> Moore berättar, att Byron under ett besök på Newstead 1814 verkligen inbillade sig se svartbrödramunkens skepnad, som ansågs vanka omkring i slottet sedan den tid klostren upphävdes. 43:e st. <poem>Att trampa Platos högmod under fötter med större högmod än en cynisk gnat, som tänkte göra (vad som också stött er) den vise filosofiskt desperat allt för hans matta.</poem> Skalden tillägger: Jag menar det var en matta, Diogenes trampade på med orden: ”Så här trampar jag Platos högmod under fötterna”; varpå den andre genmälde: ”Med ännu större högmod.” Men som mattor äro gjorda för att trampas på, missleder mig möjligtvis minnet. Kanhända var det en robe, en tapet, en bordduk eller något annat kostbart och ocyniskt bohagsting. 45:e st. <poem>Hos vår så musikaliska nation, som, när det välska kvittrandet förlamas, kan kackla portugisens ”Tu mi chamas”.</poem> I en not säger vår författare: Jag kommer ihåg, huru frun till mayorn i en landsortsstad, som fått riktig leda åt det där hoverandet med utländska saker, tämligen otillbörligt avbröt bifallssorlet från ett intelligent auditorium — intelligent vad beträffar musik, ty orden, vilkas mening voro de exekverande förborgade (det var nämligen några år före fredsslutet, innan hela världen hade rest och medan jag ännu var student), blevo illa åtgångna — huru denna fru, säger jag, brast ut i ett ”strunt i edra italianos, tacka vet jag en simpel visstump!” Rossini är på god väg att bringa pluraliteten på samma tankar en vacker dag. Vem skulle föreställt sig honom som Mozarts efterträdare? Jag säger detta med en viss skygghet, såsom undergiven och tropliktig beundrare av italiensk musik i allmänhet och Rossinis i mångt och mycket. Men tillstå få vi, som tavelkännaren i ”The Vicar of Wakefield”, att ”tavlan skulle varit bättre målad, om målaren gjort sig mera besvär”.