Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade han likväl aldrig gjort förr — uppfört
sig på ett sådant sätt när pojkarna var med
honom. Madame Dorthea hade hållit sin hand över
honom, fast hon måste ge Thestrup rätt i vad han
sa — att även om Dabbelsteen otvivelaktigt var en
begåvad ung man, så var han en högst opålitlig
mentor. Helt visst förhöll det sig så, att hon
hyste en viss moderlig ömhet för den beklagansvärde
ynglingen. Men först och främst hade hon hållit
på att de skulle anställa honom ännu ett år, därför
att hon gruvat sig för att skicka Vilhelm och
Claus hemifrån redan i fjol. Och att skicka dem
till Christence!
Naturligtvis kunde hon låta Håkon eller en av
pigorna gå ned till Scharlachs. Men hon gjorde
det hellre själv. I själva verket var hon säker på
att de inte var hos Scharlachs. Men det skulle
göra henne gott att få tala med den gamle tysken.
Alla på bruket sökte sig till glasblåsaren, när det
var något som oroade dem. Och hon var
verkligen orolig nu, fast hon försökte intala sig lugn.
Sent var det i varje fall. Men det hade hänt förr,
att de glömt bort aftonvarden och kommit för sent
till kvällsgröten när de haft något särskilt för sig.
Och om de till exempel blivit överkörda eller
kolliderat med slädarna, så skulle hon fått höra det
för längesedan.
Madame Dorthea satte på sig hättan, spottade
på fingrarna och släckte talgdanken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
