Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon öppnade dörren ryckte blåsten den ur
handen på henne, pressade sig in med buller och
brak och hade så när kastat omkull henne; bakom
sig hörde hon bullret av något som blåsten kastat
överända i förstugan. Svettig av rädsla fick hon
tag i dörrvredet och drog igen dörren efter sig.
Men vid det första steg hon tog på trappstenen
halkade hon och höll på att ramla. Takdroppet
hade avsatt en isrand på tröskeln. Hjärtat for
upp i halsgropen på henne. Hu en sådan natt!
Var kunde pojkarna hålla hus?
Det pep och ven i luften och brusade i de
gamla trädkronorna. Det var nästan fullmåne och
det såg ut som om månskivan stupat ned i avgrund
efter avgrund mellan de drivande skyarna. Den
täcktes över av molnen, men blev åter synlig. På
andra sidan dalen, där den kala bergåsen lyfte sig,
blänkte det som silver från de överisade
klippväggarna.
Ett ögonblick stod Dorthea och betänkte sig.
Sedan drog hon ned hättan i pannan, lyfte upp
kjolarna och kämpade sig fram mot vinden som
stänkte iskalla droppar i hennes ansikte.
Hon kunde se att snövallarna, som låg
upptornade på gårdsplanen, hade sjunkit bara sedan i
morse och det var vått och halt att gå. Uthusen låg
och sov. Deras skuggor vilade tungt över marken
och takstenarna fick reflexer av månljuset —
nästan all snön hade smält bort. Härinne, i lä mel-
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
