Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slättmarken innan den försvann bland busksnåren
på udden. Månskenet glittrade i det svarta vattnet
i råkarna och snön som låg över istäcket var
vattnig och porös. — De var ju snälla och lydiga, både
Vilhelm och Claus, men tänk om Dabbelsteen haft
ett ärende till andra sidan och plötsligt upptäckt
hur sent det var. Han var inte att lita på. Han
kunde mycket väl ha hittat på att de skulle ta sig
över älven på ett ställe där isen såg någorlunda
säker ut, för att slippa den längre vägen över bron.
Var kunde de hålla hus? Och som det blåste!
Hon andades lättad ut när hon stod nere på
landsvägen. Hon var så våt om fötterna och kjolkanten
som det var möjligt att bli; och ändå försökte hon
undvika de värsta hålen med mörk issörja på den
eländiga, sönderkörda vägen.
Det lyste svagt i kanten på fönsterluckorna hos
Scharlachs. Gudskelov, tänkte hon, då hon stod på
förstukvisten och hörde den gamle svara »Kom
in» på hennes knackning.
Scharlach satt hopkrupen på spiskanten med en
bok som han läste i ljuset från glöden. Då han
såg vem gästen var, ryckte han till.
— Madame Thestrup! Ei du lieber Gott, är ni
ute och går i detta väder?
Mor Scharlach hade suttit och nickat över
spinnrocken. Nu reste hon sig upp och sköt fram en
stol till Dorthea. Det kändes lugnt och skönt
härinne, åtminstone för den som kom utifrån. Det
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
