Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får höra det. Scharlach vet att Thestrup har
tillräckligt många bekymmer i detta väder.
— Madame Thestrup, om jag vore i ert ställe,
skulle jag skicka ut folk att leta nu med detsamma.
Så skall jag också — Han började dra på sig
strumporna och först nu såg Dorthea att han var
barfota.
— Men Scharlach, det är ju sängdags för
honom, inte sant?
Scharlach skakade på huvudet, letade rätt på
storstövlarna och drog dem på sig. — Den där
Dabbelsteen, man vet aldrig vad han kan hitta på.
Han satte mössan på huvudet, stoppade in
hårtestarna och körde armarna i kavajen. — Geh zu
Bett, Mutter, nickade han till hustrun, som stod
där förskräckt och trampade. Som vanligt hade
mor Scharlach förhållit sig alldeles tyst. Hon
talade inte heller norska vidare bra, fast det måste
vara minst femton år sedan hon kom till landet.
Maånen var i moln när de kom ut och Scharlach
tog madame under armen och ledde henne.
— Madame Thestrup, jag hörde av Hans, men
jag vet ju inte om Dabbelsteens försvinnande har
med den saken att göra. Men det är bäst att vi
väntar tills vi kommit upp till husen, här blåser ju
orden ur munnen på en.
På gårdsplanen vid Brovold kom bandhunden
med sitt rasslande koppel ut ur sin koja, gav till
några glada skall och kom fram till tysken, viftan-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
