Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de på svansen. Scharlach böjde sig ned och
smekte den.
— Also, mein guter Hans Wagner, han hörde
nere hos dragonens — ja, ni känner antagligen till
att det varit något mellan Dabbelsteen och en
bondflicka därhemma, det var därför modern ville att
han skulle komma bort.
Nu sken månen åter klart och gårdsplanen låg
blänkande av is och full av svarta skuggor.
Ljuset föll på huvudbyggnadens väderbitna grå fasad.
Det lyste från köksfönstren där de glömt att sätta
för luckorna. Dorthea kände sig beklämd. Det
var något i den gamles stämma som försatte
henne i en hemsk och ångestfylld bidan. I askarnas
kronor gick den dånande vinden, en lös bräda
klapprade någonstans mot en vägg, och de kalla
droppar som rök i luften träffade henne i ansiktet
så att hon ryste.
— Ja, han är ju en olycklig människa, madame
Thestrup, och nu berättade en av bönderna från
Skärdalen — det var Anders Överli som kom med
ett lass kvarts från Kindlien — jo, han berättade
i dag nere hos Else Dragon, att flickan i söndags
infann sig hos kyrkoherden i församlingen och
bekände att hon bragt båda de tvillingbarn om livet
som hon födde i lönndom under julhelgen.
— Barmhärtige Gud, Scharlach, vad är det han
säger!
— Jeo, flickan har søm barnafar utpekat sin styv-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
