Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en olycka med elden i hyttan. Men pojkarna var
säkert inomhus någonstans, försökte hon trösta
sig. De hade blivit stannande på något ställe där
Dabbelsteen hittat på att han skulle göra ett besök
och så hade man väl lovat dem skjuts hem. Där
satt de och väntade på den, medan Dabbelsteen
drack och glömde tiden. Hos kaptenen på Fenstad.
Eller kanske han gått ned till Vilberg till
sakförare Hauss för att med en lagkunnig man förhöra
sig om sin flickas öde. Det var ju tänkbart. Om
hon bara tidigare kommit på den idén och sagt till
Lars. Men kanske att han själv tänkte på att höra
efter på Vilberg.
Men Bertel kunde inte ligga ensam i pojkarnas
rum — tänk om vindens larm väckte honom och
han kom underfund med att de stora bröderna inte
var där.
När Dorthea blev medveten om hur hon gruvade
sig för promenaden över den mörka vinden, reste
hon sig upp och ruskade på sig. Otålig över sin
egen svaghet nappade hon till sig en fidibus från
kruset på bordet, höll den i ljuslågan och gick bort
till toalettbordet för att tända sin lilla handlykta
som stod där.
I spegeln mötte henne bilden av en kvinna med
en brinnande papperstuss i handen. Ett ögonblick
tyckte hon att det var en främmande kvinna hon
såg — ett blekt åldrat ansikte, inramat i den
spetsiga bågen av en hög, spetsprydd mössa.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
