Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon använde alltjämt dormeuser av den gamla
modellen som slutade i en topp å la canotière, och
hon satte ännu upp håret på samma sätt som då
hon var ung — hon kammade det högt upp över
en valk och lät en kanonlock falla ned på var
sida vid halsen. Visst hade hon märkt att håret
blivit tunnare, det var svårt att få det att helt täcka
valken. Ännu var det askblont, men det hade
förlorat den ljusa silverglansen. Det var matt och
blackt — gulstrimmigt som mycket ljust hår blir
när det börjar changera.
År ut och år in hade hon stått här framför
spegeln, men hennes flyktiga blick hade knappast lagt
märke till de spår åldern satt i hennes anletsdrag.
De hade kommit smygande så omärkligt. Men
hon var alltjämt en ståtlig matrona. Dorthea
Thestrup hade regelbundna, ganska stora drag, näsan
var fin och rak, men något för lång, munnen var
underbart skönt formad. Men det var länge
sedan hon vande sig av med att visa tänderna när
hon log. Och småningom hade ansiktets hull
liksom sjunkit nedåt och samlat sig till en slapp
fyllighet under hakans vackra rundning.
Hon hade inte tänkt mycket på att tiden gick
och att hennes skönhet vissnade. Sedan hon blev
Jörgen Thestrups hustru hade hon knappast
speglat sig för att se hur hon såg ut; hon speglade
sig i hans ögon och visste att för honom var hon
alltid vacker. Hon visste inte vad som orsakade
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
