Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, men när hon nu mötte sin egen blick, mörk
av ångesten som hon försökte betvinga, var det
som om hon sett någon som hon känt en gång för
längesedan. Så hade hon granskat sitt ansikte i
spegeln i en ångest och spänning som hon
knappast vågade vidkännas, för dagar och år sedan, då
tidens flykt kom hennes hjärta att krympa därför
att hon var Dorthea Bisgaard, en gammal mans
unga och blomstrande hustru.
Det var det hon hört om de två olyckliga unga
människorna uppe i Skärdalen som väckt till liv
minnet av de dagar hon aldrig tänkte på om hon
kunde slippa.
Femton år vid en god och älskad makes sida. En
fruktbar, verksam och nyttig tillvaro som fick sin
sötma av en uppriktig kärleks glädje. O, Gud,
denna hjärtklappning som kom henne att minnas
sin glädjelösa ungdom, betydde den att nu var det
förbi med deras lycka? Allt vad de gemensamt
burit av motgångar och besvärligheter, hur lätt hade
det inte varit att ta dem som prövningar av en
kärleksfull Guds fadershand. Sorgen hade i lika
hög grad som glädjen stärkt det ömma bandet
mellan henne och Jörgen. Men om det nu hänt
Vilhelm och Claus något — Gud, då skulle inte ens
Thestrup kunna trösta henne, och själv skulle hon
stå maktlös inför hans faderssorg.
Hennes blick föll på den lilla tavlan som hängde
bredvid spegeln. Det var ett kopparstick, säker-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
