Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ramen kring den lilla bilden var Vilhelms verk.
Han hade förstått hur högt hon skattade denna
brodershälsning. Och ett år, han var inte mer än
nio år den gången, hade han på bruket tiggt sig
till några bitar karetglas, sammanfogat dem till en
ram och marmorerat den på baksidan. Scharlach
hade säkert hjälpt honom med arbetet, men den
vänliga tanken hade varit hans egen.
Nej, nej, hon fick inte stå här och försjunka i
sina tankar. Dorthea tog lyktan. Hon gick
genom barnkammaren. Djupa andedrag från den
stora sängen förkunnade att de sov, både barnpigan
och amman med den lilla Rikke på armen. Vid
den andra väggen låg hennes två äldsta småflickor
i en säng av flätade spånor. Dorthea lyste på dem
ett ögonblick. Rygg mot rygg sov de. Deras ljusa
lockar blandades samman på kudden. De var
vackra barn med varma, röda kinder som skuggades av
långa, mörka ögonhår. Som vanligt hade den
tjocka Birgitte dragit hela täcket åt sig, så att den
spensliga Elisabeth låg blottad. Modern lade
täcket tillrätta, stoppade om dem och gick vidare.
I den mörka förstugan huserade vinddraget.
Trappan knarrade under hennes fotsteg och ljudet
fortplantade sig till bjälkar och stockar i den gamla
suckande timmerbyggnaden. Vindsgolvet var
inrutat i hemska, vita fyrkanter — månen stod rätt
över huset nu och lyste in genom takgluggarna.
I skolrummet var det kolmörkt. Lysande fram-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
