Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig med lyktan gick Dorthea rakt på
fållbänken — hon ville inte se mot den tomma sängen i
alkoven. Men när modern mötte Bertels vidöppna
ögon ryckte hon förskräckt till.
— Nej, har du inte somnat än, eller var det mor
som väckte dig? Du ligger väl inte och känner dig
rädd?
Bertel svarade inte. Men när Dorthea strök
bort håret från hans fuktiga panna, tog han
krampaktigt tag i hennes hand.
— Hör på, Bertel, det är visst bäst att du
kommer ner till mor. Det blåser så. Det är bättre att
du sover i fars och mors säng i natt.
Bertel satte sig tvärt upp i bädden.
— Mor, var är Claus och Ville?
— De är ute med herr Dabbelsteen. Se här,
drag på dig tröjan och sätt fötterna på skorna.
Hon märkte det så fort hon sagt det. Att tala
bakvänt varslade om olycka — nåja, sådant var
ingenting att sätta tro till. Likväl skyndade hon
något otåligt på pojken, som skrattade lätt och
befriat och upprepade »fötterna på skorna —»
Bertel tryckte sig tätt intill henne och snavade
över saker och ting som låg strödda på golvet.
Dorthea märkte nog att hon inte varit uppe här i kväll.
Det härskade en vild oordning. Thestrup var ofta
så trött när han kom hem, att han helst ville dricka
sitt te ensam med henne och sedan sitta ifred en
stund och läsa. Då brukade hon själv bära upp
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
