Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvällsmaten till läraren och pojkarna och blev
gärna sittande där en stund med sin stickning. Ack,
den Dabbelsteen, hon kunde inte låta bli att hålla en
smula av honom. Hur vältalig blev han inte när
han berättade för henne och barnen om Snorre och
de gamla norska kungarna och visade dem sina
växt- och mineralsamlingar. Och full av hänförelse
talade han om allt det märkliga som skedde ute i
stora världen, i Amerika och i Frankrike.
Thestrup gillade nog inte alla studentens idéer; han
var rädd för att de skulle sätta myror i huvudet på
pojkarna. Men hon rådde inte för det — hon
unnade sina söner dessa aftontimmar med den unge
ivrige entusiasten. Thestrup hade själv haft en fri
och lycklig ungdomstid; därför förstod han inte
så bra som hon vad en ungdomsledare är värd.
När hon och Bertel kom nedför trappan, skällde
bandhunden och Feierfax svarade med sitt
grövre skall. — Gode Gud, vad var det han ville säga!
Med stövaren i hälarna stormade Thestrup in
genom förstudörren med en sådan fart, att han
nästan törnade ihop med sin hustru.
— Nå, vad är det nu fatt? Pojken där är väl
inte —, det är väl inte något galet med Bertel
också? viskade han upphetsad. Han lade sin hand på
Dortheas skuldra och sköt henne framför sig in i
sovrummet.
— Kan du ta reda på mina ridstövlar och
packa ned lite matsäck, de har åkt norrut, tidigt på
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
