Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kit mest. När Dabbelsteen äntligen ville att de
också skulle ta sig en hjärtevärmare därför att de
blivit så genomfrusna under den långa slädturen, var
det Claus som utan betänkande hällt i sig den
första supen. Han själv hade inte klarat att i ett drag
tömma glaset med det stinkande, rivande
brännvinet — han hostade så att tårarna rann, medan de
som satt omkring skrattade åt honom och
berömde Claus — han tog sin andra sup som en hel
karl.
Det blåste inte så hårt nu. Eller var det bara
lugnare här nere i dalen?
ÄÅngesten och förvirringen plågade pojken så
hemskt, att han omedvetet trängde tillbaka alla
andra känslor och tankar än denna enda — vad
skulle han nu göra? Dabbelsteens mystiska
ärenden, som lett till att de nu befann sig här mitt
inne i vilda skogen, och han själv den enda levande
i ett slädlass med dödfulla människor — nej, han
försökte att inte tänka på det. Även därför att det
gjorde honom skamsen; så mycket hade han i alla
fall uppfattat som att deras lärare på ett eller
annat sätt var inblandad i en ruskig historia om hor
och mord i norra delen av dalen. Men
sammanhanget hade han inte fått klart för sig; därför
blygdes han bara tankarna snuddade vid detta
hemlighetsfulla.
I alla händelser måste de komma ur den här
skogen. Komma hem. Ja, vad tänkte de hemma?
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
