Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor —, å vad hon skulle vara orolig för dem. Och
far rasande. Vad skulle deras far säga och göra
när de träffade honom?
Inte heller visste han hur långt det var hem —
men det var säkert mycket långt. Han hade inte
en aning om var de nu befann sig. Och så trött
som hästen var; det var knappast möjligt att
vända om. Hästen var gammal och den gick nog helst
i riktning mot stallet. Kom de bara fram till folk,
så blev det väl alltid någon råd.
Vilhelm tog tömmarna på försök och smackade:
— Såja, Blacken. Och hästen satte verkligen
hovarna i bron, ryckte till och började dra.
Vilhelm gick vid sidan av släden uppför backen och
småpratade med hästen. Det lugnade honom själv
att prata. Tidigare på vintern, när det rått en stark
köld, hade vargen varit framme. Rövare hade han
också hört talas om — flera bönder skulle ha
kommit hem utan pengar, plundrade på vägarna när
de var druckna eller hade färdats ensamma.
Varje ljud, som pojken inbillade sig att han
hörde genom skogssuset och slädens knarrande och
dunk mot stenarna på vägen, skrämde honom så att
han skalv. Sedan tänkte han med hämndgirig
glädje på det mottagande hans far skulle ge herr
Dabbelsteen, när de en gång kom hem. Kanske han
körde honom på porten — men då veknade
Vilhelms hjärta, nej det ville han inte, det vore synd
om herr Dabbelsteen Han ville visst inte vara av
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
