Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re bort ifrån henne. Men han rådde ju inte för
det. Det vill säga, han kunde ju låtit bli att
dricka brännvin i Sandtangen. Men herr Dabbelsteen
hade ju absolut velat att de skulle göra det, annars
blev de sjuka, sa han. Att de hade druckit, det
skulle han erkänna för sin mor, men det andra, det
otäcka som Dabbelsteen talat med Anders Överli
om — det skulle han aldrig kunna få över sina
läppar. Han blev sjuk vid blotta tanken på att de
därhemma kunde få höra något om det. I så fall
skulle han ställa sig alldeles ovetande.
Han hittade ett plagg som han bredde över sina
knän. Fötterna började också kännas upptinade,
det värmde så skönt att han höll dem mellan de
två som låg och sov. Men han frös nedrigt om
händerna. Han kom att tänka på Dabbelsteens
muff — den hade läraren haft med sig när de gick
ut på eftermiddagen. Det föreföll att vara en hel
evighet sedan — sorgen överväldigade honom på
nytt när han tänkte på solskenet över markerna
därhemma, han och Claus som kastade sig upp på
kälken och åkte utför backen, medan Dabbelsteen
kom kanande efter på sina långa ben. Han hade
sett både löjlig och luggsliten ut i den gamla
rocken han fått efter deras far och i den trekantiga
hatten, vars uppvikningar var skinnbrämade. Han
vinkade åt dem med muffen. De skulle bara ner
ett ärende till Else Dragon med ett brev.
Dabbelsteen skulle höra efter om han kunde få någon av
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
