Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Muffen hade han hittat på slädbottnen. Han
kunde köra lika bra om han stack händerna i den.
Hästen gick i alla fall som den sjålv ville.
Vägen ledde ut på en vit slätt som låg och
glittrade i månljuset. Små låga björkar och pilbuskar
kastade korta skuggor framför sig — det var en
myr. Vid randen av myren låg några små hus.
Det var ett torpställe och åt sydsidan var ängarna
mörka och barslitna. På logens tak spretade en
gran med en julkärve som lyste blek mot den ljusa
himlen och de enstaka, fjärran stjärnorna.
Hästen lunkade i väg och så bar det av in i skogen
igen. Vilhelm kände åter lust att sa. Han var
så trött, och han frös —
Plötsligt ryckte han till. Han måste ha somnat,
hur länge, det visste han inte, men släden hoppade
och slingrade och hästen höll emot. Nu bar det
i väg utför en backe, de gled, hoppade och gled.
Skogen glesnade och nedanför låg en bred dal med
odlad bygd. Vilhelm hoppade raskt ur släden, tog
i och hjälpte till att hålla den på rätt köl. Han
kände att det gjorde gott att få röra på sig.
De befann sig högt uppe på en ås. Månen hade
sjunkit ned mot norr, lyste över skogssluttningar
och avlägsna, snöbleka fjäll och fyllde dalens
djupa skål med ett disigt ljus. Det fanns vita
slättmarker på dalbottnen, sönderdelade av en svart
älv, och längst i norr varsnade man två
dalgångar. Det skogklädda berget, som sköt fram mel-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
