Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan dem, verkade på något sätt bekant. På
nordsluttningarna var åsarna mörka av skog med
ljusare fläckar, där det låg några små gårdar. Men
på solsidan var markerna bara och mörka med
ljusa strimmor av bäckdrag, där vattnet redan börjat
forsa.
Hästen, och Vilhelm med den, stannade i en
motbacke. Pojken var nu klarvaken av
spänningen. Det måste vara själva Stordalen de kom ned i.
Då var de väl snart framme hos folk — och så blev
det ett slut på denna nattliga färd. Det fanns inte
ett moln på himlen och vinden hade nästan lagt sig,
det märkte han först nu när han satt stilla och
hörde det avlägsna suset av vatten från den sovande
dalen.
Det frös nog på nu — han såg sin egen
andedräkt och röken från hästen i månskenet. Det
krasade av frost under medarna. De körde utmed en
gärdesgård, norr om vägen bredde åkrarna ut sig
och där låg en stor gård som fångade månljuset i
sina många fönster; timmerväggarna lyste
blekbruna. En bandhund inne på gården började
skälla och fick svar från en hund längre bort. Det låg
uppkastade snövallar vid gärdesgården, så att
släden stod på lut. Vilhelm hörde de sovandes
kroppar dunka och slå mot slädkarmen, men pyttsan,
det gjorde dem bara gott. Sedan kom släden på
rätt köl igen — de körde genom en björkdunge
med luftiga skuggor glidande över snön. Vägen
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
