Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svängde in i skuggan av en kulle som var bevuxen
med lövträd och högt över björkkronornas
frostflor lyfte sig ett brant spåntak med torn och en
smal spira.
Hjärtat hoppade till i bröstet på Vilhelm. Detta
måste vara Herbergs kyrka, det var en av
Herbergsgårdarna månen nyss lyste på, och där låg ju
Lunde mitt emot, söder om bron. Han kände så
väl igen sig, att glädjen gick som en ilning genom
hans trötta, stelfrusna kropp. Han kastade sig upp
på körbrädan, härifrån och ditned var det inte så
brant efter vad han kunde komma ihåg. Vad
skulle deras mormor säga när han kom körande in på
Lunde åt morgonsidan och berättade om alla sina
äventyr? Hon skulle säga att han var minsann
karl för sin hatt — I tankarna började Vilhelm
redan forma sagan om nattens bedrift.
När den lilla hästen kommit ned på landsvägen
tycktes också den fatta nytt mod — den föll in i
en raskare lunk. Men då han förde den in på
vägen som ledde mot bron, var den inte vidare villig
— det var inte vägen hem. Uppför Lundebackarna
gick han och sköt på det lilla han förmådde, men
det gick tungt. Hästen var utsliten och långa
stycken skar slädmedarna igenom och skrapade mot
marken. Han såg rasande på köttlasset — gjorde
han rätt så skulle han ruska liv i hela kodiljen, tala
allvarsord med dem och tvinga dem att stå på
benen. Men så lät han det vara och slog några smäl-
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
