Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka håret föll oredigt kring hans rödmosiga
ansikte. De stod och blinkade som ugglor, yrvakna och
förvirrade.
Någon skrattade.
— Hejsan, de där karlarna for nog inte fastande
. från sista rastestället.
— Fulla som alikor, sa Vilhelm ogenerat, men
rösten skorrade och sprack. Han började gräva
fram Claus ur säckar och täcken.
— Vakna upp, mon frère, nu är vi framme. Hör
du, vill du vakna — En karl hjälpte honom att få
ut pojken som ställdes vid sidan av de andra.
I detsamma uppenbarade sig länsman Hågen
Lunde i dörröppningen. Kläderna var inte
igenknäppta kring hans kämpagestalt och han var inte
riktigt stadig på benen när han steg ned från
tröskeln. Han fäktade litet med den långa pipan som
han höll i handen och pekade hit och dit på de fyra
främmande, som om han inte var säker på vilka
av dem som var hans hustrus dottersöner. Vilhelm
steg fram och räckte honom handen.
— Godafton, käre länsman, eller rättare sagt
godmorgon! Det är ju en underlig tid att komma
på besök — fulla människor — och falla andra
människor till last. Trots hans uppspelthet ville
stämman inte lyda honom. — Ja, det är en konstig
historia, som vi har att berätta —
— Ni ska vara vålkomna. Ni får gärna stiga
in. Länsmannens röst var en smula grötig. — Det
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
