Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är väl du som är Vilhelm Adolf? Stig in, stig
in.
Vilhelm var på väg att följa länsmannen, då han
fick se att de spänt hästen från släden. Han sprang
bort till den, klappade den svettiga halsen och
smekte den trofaste kamrat, som ensam delat
nattens sinnesrörelser med honom.
— Ja, Blacken, stackars Blacken!
Hästen puffade vänligt huvudet mot hans bröst
och snusade i hans händer.
— Han har gått i ett sträck från Sandtangen
och hit —
Och plötsligt strömmade tårarna ur hans ögon,
av befrielse och av medkänsla med den präktiga
gamla hästen.
En av karlarna ledde den lilla Blacken med sig,
så snällt och varsamt, tyckte Vilhelm. Helst hade
han velat stå kvar här en stund och gråta, nu när
denna fasansfulla färd var överstånden. Men
Hågen Halvorsen stod i dörren och väntade på
honom. — Och i spetsen för sitt bedrövliga och
berusade sällskap följde Vilhelm honom.
Luften i storstugan var tjock av tobaksrök, och
det luktade punsch. Röda ansikten glödde mellan
den drivande blågrå röken, som långsamt svepte
kring ljusen på långbordet. Vilhelm kände bara
igen ett — det tillhörde moderns unge halvbror,
Ole Hågensen.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
