Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valde den bättre vägen. Vi kom från Sandtangen
vid Kroksjön, och där tog vår skjutskarl in på en
timmerväg. Men vi var ju allesammans lite
pirum. Men nog om det — han började skratta, så
hjärtligt att även flera av de okända, röda
ansiktena drogs till ett leende. Men länsmannen
stirrade på honom, allvarlig och förvånad.
— När jag vaknade märkte jag att det var mitt
i natten, och att vi befann oss i en skog, var visste
jag inte. De andra låg och sov som stockar. Det
var ju inte annat att göra än att ta tömmarna och
låta hästen hitta vägen ur skogen. När vi sedan såg
Gullaugskampen, kände jag genast igen mig. Då
beslöt jag att köra hitupp och be er och mormor att
härbärgera oss i natt —
Han skrattade ett litet meningslöst och
triumferande skratt, och ett par av de främmande
skrattade med.
I detsamma gick en dörr upp, och där stod hon,
mormodern. Det klack till i Vilhelm — det var så
längesedan han sett sin mormor; han kom nog ihåg
hur hon såg ut, men när han nu fick se henne var
hon ändå helt annorlunda. Han tystnade
förskräckt, då han mötte blicken från hennes
underliga ögon: de liknade stora, mörka kulor som
rullade runt innanför de gamla påsiga ögonlocken.
Det fanns något i hennes ansikte som påminde om
hundar — både om mopsar och doggar. I det
tunga ansiktet, lika gulvitt som nattmössan vilken
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
