Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inramade det, satt den lilla näsan med stora,
svarta näsborrar, det var som om hon kunnat se med
dem också eller vådra med dem som ett djur.
Kinderna hängde tunga och slankiga ned mot den
lilla munnen, där underläppen sköt ut som ett
körsbär och munvinklarna hade en tvär eller spotsk
dragning nedåt.
Åldern hade gjort hennes kropp oformlig —
Vilhelm kom att tänka på ett berg. Hon hade på
sig en grön, vadderad sidenkofta över en blå- och
vitrandig underkjol och på fötterna stora lappskor
av renskinn med brokiga band och tofsar.
Pojken kände sig helt beklämd när han gick fram och
kysste den hand hon räckte honom. Madame
Elisabeths händer var mycket små, feta och runda,
med massor av gropar och fördjupningar i
lederna. De var fullsatta av ringar och ganska
smutsiga. De tjocka fingrarna slutade ganska
spetsigt i ovala, rosenfärgade och blanka naglar med
sorgkanter.
— Se se, se se. Du har ju blivit stor, min
gosse. Du har minsann vuxit duktigt sedan jag såg
dig sist. Jaså, du är Vilhelm Adolf. Och där har
vi Claus Hartvig — du skall också vara
välkommen.
Vilhelm märkte att mormoderns grötiga stämma
blev en aning varmare i tonen, som om åsynen av
Claus tänt en glädje inom henne. Då han också
kysst henne, klappade hon honom på kinden:
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
