Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pelarna i hans barndomsvärld. Och att Claus var
en vacker pojke, det var ett faktum av ett helt
annat slag än att till exempel de två små systrarna,
Birgitte och Elisabeth, var förtjusande barn som
blev beundrade av främmande och bortskämda av
fadern och tjänstfolket. Han var själv stolt över
dem, när de bara inte gjorde något som
förargade eller generade honom. Och det skar honom i
hjärtat varje gång han blev medveten om att
Bertel var alldeles för liten för sin ålder, och han
önskade brinnande att den spenslige, bleke brodern
med de vackra mörka ögonen och de bruna
lockarna måtte växa sig stor och stark. I sin
aftonbön bad han att Gud skulle befria Bertel från hans
kutiga rygg. Och Rikke och lille Christen, de var
söta, och det fanns inga invändningar i hans själ
när han hörde kvinnornas utbrott av hänryckning
över de oskyldiga små.
Med Claus var det något annat.
Åldersskillnaden mellan dem var knappt ett år, sedan var det
hela tre år mellan Claus och Bertel och Bertel hade
alltid varit en liten förkrympt varelse. Därför hade
det blivit han och Claus som kommit att gå i par.
Men samtidigt hade man alltid förehållit honom
att han var äldst. Det var han som först och främst
skulle rätta sig efter alla förbud och befallningar,
ty han borde ha mest förstånd och vara ett
exempel för sin yngre bror. De hade alltid läst samma
pensum, men det väntades av honom att han skul-
4 —400251. Undset, Madame Dorthea. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
