Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
le lära det lättare än Claus. Kom de inte
överens, hette det alltid att han var äldst och att han
därför borde ge efter. Skulle de dela några
gotter, borde han unna den yngre de bästa bitarna.
Och den företrädesrätt han haft så länge de var
små, att han var den som först fick nya kläder
och att Claus ibland måste slita ut de plagg,
åtminstone skorna och stövlarna, som han växt ur,
den var det nu slut med. Först var det Claus’
händer och fötter som blivit större än hans, sedan
blev brodern tjockare och nu var han till och med
ett halvt huvud längre. Nu var det han som fick
ärva Claus’ kläder.
Men därför att det var modern som alltid
påminde honom om de förpliktelser som ålåg den
äldste, och därför att han dunkelt, men osvikligt,
var medveten om, att ehuru hon väl höll lika
mycket av alla sina barn, så stod han på ett visst sätt
hennes hjärta närmare än de andra, så bar
Vilhelm sin förstfödslorätts bördor utan att klaga.
Bertel intog en särställning — han hade rätt till
moderns omvårdnad. Fadern hade inte mycken
tid att befatta sig med sina söner; det var ett
kärleksfullt förhållande emellan dem, men det
präglades mera av tillit och respekt än av förtrolighet.
När fadern kom hem, var han oftast trött; då var
det en vila för honom med de små döttrarnas
oskyldiga munterhet. Särskilt Birgitte, som var
uppkallad efter hans avgudade mor, omfattade fa-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
