Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prins. Hon har ju fallit offer för olyckliga
omständigheter, för den mest fruktansvärda ffrestelse.
Var det då så onaturligt om jag, när jag träffade
Ansteen här, vår trofaste vän från barndomens
dagar — han pekade på den gamle skäggige bonden
— i brådskan glömde att ordna med skjuts åt
pojkarna —
Madame Elisabeth skakade på sitt tunga huvud.
Icke ovänligt svarade hon:
— Pet tjänar ingenting till, Dabbelsteen, det kan
han väl själv förstå. Hon har frivilligt bekänt att
hon och hennes styvfar i över tre år — ja, kort
sagt, och att hon under den tiden fött och bragt om
livet tre barn.
Dabbelsteen jämrade sig högt.
— Madame Elisabeth, hjälp ossl Kan ni inte
hjälpa oss?
— Här kan ingen människa hjälpa, svarade
madame Elisabeth som förut.
—Jo, jo, om någon skall veta råd, så är det ni.
Säkerligen är det försynen som lett vår färd hit i
natt.
— Det har brännvinet gjort, lille Dabbelsteen,
samt den omständigheten att Vilhelm sov
mindre tungt än ni andra och att han hade vett i
skallen.
Några av gästerna hade makat sig närmre. Med
underligt träaktiga, röda ansikten stod de och såg
på den bleke ynglingen som fäktade med sina långa
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
