Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belsteen glida ut ur deras synkrets, ty att deras
far aldrig skulle förlåta honom denna eskapad, det
var Vilhelm övertygad om.
Kungsloftet låg där och ruvade, mörkt och
underligt, med den övre våningen skjutande långt över
den nedre. Det var så urgammalt att det gick en
sägen om att kung Hågen Hågensen skulle ha
övernattat där. Med mycken möda fick Vilhelm
brodern lotsad uppför den branta trappan och genom
en mörk svalgång, som löpte längs loftet. Dörren
var så låg och tröskeln så hög att han slog
huvudet i dörrposten, fast han inte glömde att bocka
sig. Att få in Claus var ändå värre och Vilhelm
unnade brodern de bulor och blåmärken han fick
efter det företaget.
På brädan under fönstergluggen stod ett ljus
och brann, och avtecknad mot den ena sängen stod
en ung flicka med långa, ljusa flätor. Det var
bitande kallt härinne, mycket kallare än ute, så
Vilhelm blev glad då han såg att hon drog fram en
långskaftad värmepanna under bolstrarna. Hon
vände sig om, och ansiktet var förunderligt ljust
och vackert, med en bred, klar panna.
— Det vart sent för er, sade hon leende och
gäspade i detsamma. — Ni är väl bra trötta?
— Det är sent för dig också.
Intresserat följde Vilhelm hennes snabba
rörelser. Hon öste upp vatten ur en så och ställde fatet
på bordet samt lade en handduk bredvid.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
