Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, det är inte mer än tre timmar sedan jag
steg upp, sade hon skrattande och samlade ihop
sina grejor. — Ja, sov gott då.
— Vad heter du? frågade Vilhelm glad. Hon
såg ut att vara jämnårig med dem, men mera vuxen
förstås, för hon var ju flicka.
— Tora.
— Godnatt, Tora, och tusen tack.
Han stod och lyssnade till hennes steg i
loftstrappan. Spannen som hon bar på dunkade mot
väggen. Han hade med ens blivit lugn och glad
till mods. Alla nattens intryck vek för det stolta
medvetandet att han för första gången varit uppe
hela natten. Folket på gården hade stigit upp, men
själva skulle de i säng. Och allt vad han upplevt —
Utanför ljöd klara och metalliska fågeldrillar —
en blåmes’ vårlåt ti-ti-ty, ti-ti-tty —. Vid den
bortre väggen fanns två väggfasta sängar, åtskilda av
ett smalt skåp med utskärningar. Rummet hade
ett vackert tak, indelat i fält och med ett listverk
som bildade några slags stjärnor. Där fanns också
två stolar, klädda med gyllenläder. Här var fint
— loftet hade blivit nyinrett på den förre
länsmannens tid. De gamla kungar och kämpar som
skulle spöka härinne efter vad Dabbelsteen berättat —
det var ju bara prat. I rönnen utanför höll
blåmesen på med sitt muntra ti-ti-ty, ti-ti-ty.
— Laga att du kommer i säng nu, sade han
vänligt uppmuntrande till Claus som stod och halv-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
