Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sov. Själv fick han kläderna av sig i en fart. Han
knöt fyra knutar i hörnen på sin halsduk — det
hade han sett fadern göra en gång när de
övernattade borta och fadern glömt att få nattmössan med
sig. Så stod han där i bara skjortan, färdig att
hoppa i sängen. Först då kom han att tänka på
att han inte bett sin aftonbön. Eller kanske han
borde ta morgonbönen? Egentligen passade
morgonbönen förvånande bra till situationen.
Knäböjande läste han fort:
— O evige och allsmäktige Gud, barmhärtige
käre himmelske Fader! Jag prisar dig i denna
morgonstund av min innersta själ, att du i den
förgångna nattens mörker varit min sol och min sköld
och avvänt all fara och skada från lekamen och
själ.
Han viskade hastigt fram orden, ty han frös
förskräckligt, men ändå kände han förunderligt
tydligt meningen med de gamla orden, vilka eljest
gått honom tämligen likgiltigt förbi; de hörde bara
till morgonbönen som måste läsas.
— Fråäls min arma själ från frestelse, min kropp
från sjukdom, mitt öga från gråt och min fot från
fall. Men alldenstund synden är det största onda,
så hjälp mig, o Gud, framför allt annat att stå den
emot.
Men var detta verkligen sant? Han tänkte på
Dabbelsteens käresta och på Dabbelsteen som låg
och vred sig på golvet. Fortare läste han:
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
