Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ju sagt att han inte länge kunde vara borta från
hyttan — och nu var det snart eftermiddag.
Rikke kom stultande och lade en liten knubbig
hand på hennes knä.
— Moa, och så tryckte hon hela sin lilla varelse
in i moderns famn. Hon var ett sådant vänligt och
fridsamt litet barn.
Ack ja, i fjol vid denna tid, då hon var
nödsakad att skaffa en amma till Rikke, därför att hon
inte längre kunde tvivla på att Christen var på
väg, då hade hon med en viss lättnad tänkt på att
om en sex, sju år var hon ur den åldern, och det
skulle bli gott. Icke så, att hon inte var stolt och
lycklig över sin vackra barnskara, men hon
längtade nog en smula efter den tid då de skulle bli
större — och inte fullt så besvärliga för sin mor.
De var så ljuvliga, de riktigt späda barnen, men
när de blev större var de också trevliga, då
förståndet och vetgirigheten på allvar gjorde sig gällande.
Nu rös hon vid tanken på all den ångest och alla
de bekymmer barn kan åsamka sina föräldrar, när
de blir stora och företagsamma. Dorthea tryckte
Christens huvud i den svettiga mössan hårdare
mot sitt bröst, så att barnet knorrade litet; med sin
andra hand trevade hon efter Rikkes lilla varma
tass, som låg på hennes knä.
— Mor, får jag fråga om en sak?
— Du vet, Bertel, att lösningarna finns framme
i boken. Där har du nyckeln till alla bilderna.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
