Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Efteråt föreföll det Dorthea som om hon vetat
det från första stund. I samma ögonblick hon
förstod att pojkarna varken sett till eller hört av sin
far, visste hon att en olycka inträffat.
De första långa nätterna låg hon och tänkte ut
förklaringar. Thestrup kunde ha kommit på den
tanken, att rymlingarna i alla fall tagit vägen
söderut, mot huvudstaden och kusten, och så hade
han satt efter dem. Eller också hade han råkat
ut för ett olycksfall och låg på någon avsides gård.
Han hade kanske kastats ur sadeln. Reveille hade
alltid varit nervös och i vinter hade hon fått för
litet motion. Men Jörgen var ju en god ryttare. Och
i sitt hjärta visste hon, att om Thestrup var i livet
och icke slagits sanslös, så skulle han ombesörjt
att bud blev sänt både till kontrollör Thommesen
vid bruket och till henne själv.
Snön fortsatte att falla. Låg han och stoet
begravda någonstans under drivorna? Ack, om hon
ändå övertalat honom att låta Feierfax följa med —
Men varje morgon steg hon upp, fast besluten
att till det yttre verka behärskad. Tjänstfolket
formligen slukade alla de lugnande förklaringar
hon sökte trösta dem med. De hade hyst en sådan
skräck för pojkarnas skull, att de nu var utmattade
och gärna ville komma in i de gamla gängorna.
Även Claus Hartvig tog mer än gärna emot mo-
III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
