Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överfulla hjärtat fick utgjuta något av sitt
övermått. Men hon steg upp med den tanken att hon
på ett eller annat vis måste få dagen att gå.
Hon satt redan på upphöjningen och sydde
sömmarna på Birgittes linnen med små efterstygn, då
Vilhelm kom in. De andra barnen satt ännu vid
sin morgongröt i köket.
— Mor, vi har talat om det, Scharlach och jag,
att om vi inte får höra av far i dag heller, så
borde vi väl skicka bud till Christiania, till kontoret?
Dorthea såg upp från sin sömnad.
— Ja, mor, jag menar, skulle inte jag kunna
fara? För här finns ju ingen annan som man kan
undvara nu för arbetets skull. — Mor förstår väl,
sade han häftigt, att jag inte bara kan gå här och
ingenting göra.
— Ännu kan det inte vara nödvändigt, Vilhelm,
och förresten blir det ju Thommesens sak.
— Han är mycket sämre i dag, sade Vilhelm
ivrigt. Madame Thommesen säger att denna oron
för far tagit på honom, så att hon inte vet när han
skall bli bra igen.
— Nej, nej — men i alla fall. Om din far
ligger med ett brutet ben någonstans uppåt dalen, så
tar det ju tid innan vi får bud.
Men i samma ögonblick hon yttrat orden, insåg
hon hur osannolikt det var. Så många människor
som varit ute och letat, någonting borde de ha fått
höra om det. Och långt från de vanliga färdvä-
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
