Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Strax.
Mekaniskt gick hon fram till spegeln, strök upp
hårstråna under mössan och rättade till fichyn.
Hon kunde knappast känna igen sig själv, så röd
var hon kring ögonen och på näsan. Hastigt vätte
hon en handduk för att kyla av sitt förgråtna
ansikte.
— Madame Thestrup! Kapten Cold tog hennes
hand och tryckte sina mustascher mot den. — Nej,
nej, ni får inte förtvivla — inte ännu. Kära, goda
väninna, kom hit och sätt er.
Han ledde henne bort till Thestrups länstol vid
kakelugnen, tryckte ned henne i den och hämtade
sedan flaskan med sal volatile på toalettbordet och
höll den under hennes näsa.
— Seså, om ni nu känner er bättre, tillåter ni
då — med foten drog han taburetten intill sig och
sjönk ned på den, alldeles invid hennes knän.
— Kära madame Thestrup, om ni är stark nog
att höra de nyheter jag har att meddela er — att
vi bör betrakta dem som goda, det är åtminstone
min uppfattning —
Hans ansikte var grovt och rödbrusigt av
friluftsliv och av svalg och dryckjom och han
började bli ganska korpulent, men ännu var kaptenen
en utomordentligt vacker man. När hon nu såg
honom rätt in i ögonen, slog det Dorthea att de
påminde om Thestrups. De var eldiga, stora och
mörkblå, med ett flimmer av små gula och bruna
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
