Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fläckar, insprängda i det blå. Även Colds ögon var
en åldrad mans, vitögat var gult och blodsprängt.
Hennes Jörgen hade blivit sådan av omåttligt
arbete, denne betydligt yngre man av — ja,
omåttlighet i andra avseenden. Men fanns det månne inte
något besläktat i deras väsen och var kanske det
orsaken till att förhållandet mellan dem så ofta
varit spänt. Om Thestrup, medan han ännu stod i
sin fulla ungdomskraft, plötsligt blivit kastad ur
sin bana, vem vet vad hans lidelsefulla sinne då
skulle ha lett honom till.
Kapten Cold kunde berätta, att nu hade man fått
reda på Sibillaföljet, »och det föreföll uteslutet att
de skulle kunna ha haft något att göra med er
mans öde». Man kunde inte ens tala om något
följe numera, ty sönerna och alla de yngre
medlemmarna, så när som på en dotter, vars man satt
på tukthuset i Christiania, hade redan före jul gett
sig norrut. Den värste av dem, Rasmus Tjuril,
hade blivit häktad någonstans i Trondhjemstrakten
för att han dragit kniv på en marknad. De två
gamla hade i flera månader hållit till i en
sommarlagård inne i Björgedalen, men de skulle ha
uppfört sig ganska oklanderligt. Kvinnorna och
barnen hade förstås gått omkring i bygderna och tiggt
och Sibilla bedrev sina vanliga konster. Men
mannen, Leivardo-Johan, som förresten alltid haft
namn om sig att vara en hygglig människa, låg
dödssjuk i kräfta: »där ser det ut som om hans
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
