Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åhå? Vill ni hellre bli befriad från vår
värdige själasörjares visit?
— Ack, käre kapten, jag fruktar att jag är
mycket litet upplagd för att ta emot religionens tröst
just nu, det är väl mitt eget fel, men — ja, ni
känner ju pastorn —
— Ja, fy för den lede — pardon, madame —
jo, jag känner honom.
— Ser ni, jag kan inte uthärda att höra på hans
fromma fadäser när jag känner en sådan
förfärlig ångest, min lille här har det inte heller gott,
och — kapten Cold, jag tänker på — jag tänker
på älven, på sjöarna — den osäkra isen —
Hennes tårar började åter strömma.
Kaptenen teg.
— Pet skulle ju förklara att både Thestrup och
hästen var försvunna. Svara mig, kapten Cold,
tror ni det är så.
— Det är ju en tanke som ligger mycket nära,
svarade han lågt, liksom motsträvigt. Men vi får
trösta oss med det, madame Thestrup, att den
förklaring, som ligger närmast till hands, oftast visar
sig vara den felaktiga.
Uppgiven skakade Dorthea på huvudet.
— O, Gud, kan ni inte säga något som kan
trösta oss. Kan ni inte tänka er vad det är som gör
det omöjligt för honom att ge ett livstecken ifrån
sig — om han ännu är i livet?
— Tänka och tänka! Återigen drog han på orden.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
