Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så småningom. Återglansen från solnedgången
kastade ett milt guldskimmer över de nakna, leriga
backarna. Snön hade smält undan på hällarna, men
ännu låg den grå och sörjig i randen av busksnåren
som täckte varje vrå mellan backarna, där ett
bäckdrag sökte sig ned till älven. Den smala strimman
av slät mark längs älvbrädden var alltjämt
snötäckt.
Här stod den saftiga ängen full av gräs och
brokiga blommor om sommaren. — Ack, vad det var
vackert då, tänkte Dorthea. Och så roligt det
varit att promenera i backarna, medan barnen
plockade blommor och letade efter bär. I en av de små
grandungarna samlade hon till slut hela den glada
skaran kring matsäckskorgarna som Gunhild
packade upp. En eller ett par gånger om sommaren
hade det också lyckats henne att få Thestrup att
slita sig lös från arbetet och följa dem ned till
älven. Då ville han alltid att Gunhild skulle sjunga.
Hon hade en sådan vacker röst. Om det var en
visa som Jörgen kände till, sjöng han med. Till
slut sjöng de allesammans.
Gunhild måste hon väl också skilja sig ifrån om
hon skulle lämna Brovold. Det var ledsamt, ty hon
var en ovanligt klok och rar flicka och alla barnen
höll av henne. Johanne däremot var en fjolla och
alldeles tokig så snart hon trodde att ett manfolk
intresserade sig för henne. Johanne var egentligen
den enda av pigorna som hon inte tyckte något vi-
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
