Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bett honom köra, inte minst därför att hon hoppats
att ett besök på Vilberg kanske skulle muntra upp
pojken en smula. »Mor Vilberg», som Karen Hauss
brukade kalla sig, var en sådan lugn och rar
människa och Dorthea trodde sig ha märkt att Vilhelm
hyste ett visst svärmeri — ynglingens första — för
den glada och mörklagda Mathilde. Medan hon
var inne hos sakföraren, hade Vilhelm druckit
kaffe med madame Hauss och döttrarna ute i
förrummet. Men inte ens den sällsynta njutningen av
kaffe hade muntrat upp honom något vidare.
Det var nästan alldeles mörkt när de kom fram
till bruket. De ändlösa raderna av vedstaplar
lyste svagt och utsände sin friska, syrliga doft. En
pojke som passerade dem i mörkret mumlade en
hälsning. Och när de körde runt hörnet av hyttan,
föll eldskenet från ugnen ut genom den öppna
dörren. Underligt belysta rörde sig männen därinne.
Vilhelm hoppade av och gick bredvid hästen
uppför Brovoldbacken.
— Du får spänna ifrån Junkern och ta in
honom i stallet, Vilhelm. Hans har troligen gått och
lagt sig. Sedan kan du komma in till mig och få
något varmt i dig.
Ute i köket fann Dorthea ett lerkärl fullt med
mjölk — det stod till hälften nedbäddat i askhögen
för att hålla sig varmt. Hon slog mjölken över den
kalla gröten i fatet och tog fram smörkrukan och
några skorpor. Ragnhild snarkade borta i sängen.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
