Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon skulle hämta ljuset på långbordet, såg
Dorthea att det låg någon hos pigan — en liten pojke.
Frikk — att hon kunnat glömma honom! Det var
ju i dag han skulle komma för att vara vallpojke
här i sommar, och det hade hon glömt. Han
borde ha fått sötgröt och honungskaka till
välkomsthälsning. Nåja, förmodligen hade Ragnhild tänkt
på att förpläga honom.
Ack ja, nu blev väl det också annorlunda.
Ragnhild, stackare, hade hela vintern glatt sig åt att få
hit sin pojke. Han hade det inte bra hos
morföräldrarna, där han vistades om vintern. De var
utfattiga och mormodern var dessutom hård och elak;
alltid var hon efter dotterns horunge med onda
ord, luggar och slag. Och ändå var lille Frikk ett
sådant livligt och sympatiskt barn. Men den
gamla kunde inte förlåta dottern, att hon fallit för en
gift man, och inte pojken, som motstått alla sin
mormors försök att ta död på honom i moderlivet.
Ragnhilds hem låg sju timmars väg in i skogen,
så hon kunde nästan aldrig komma dit. Nu hade
Dorthea lovat henne att Frikk skulle få stanna kvar
på Brovold över vintern. Han skulle säkert
kunna göra nytta för sig och ändå få tid att gå i
bruksskolan. Så gott huvud som den pojken hade,
borde han få undervisning, så att han kunde komma
sig fram i världen. Hon undrade om det nya folk
som skulle komma till Brovold ville gå med på en
sådan ordning.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
